Tjugondag Knut Med en liten kniv skrapar jag bort resterna av stearin på den röda advents-staken. I femtio år har den plockats fram till advent, de fyra ljusen har tänts ett efter ett och markerat tiden fram till julhelgen. Men nu skall den packas ner i lådan tillsammans med tomtar, änglar och konstgjorda flugsvampar. Varje år när den dagen kommer som heter Tjugondag Knut tänker jag att nu är det dags att rensa ut några gamla saker som bara ligger i lådan och aldrig ställs fram. Men det finns så många minnen kring dessa livlösa ting, att det är svårt att bli av med något av dem. Till exempel, en gipsfigur som skall föreställa Lucia med ljus i hår som jag fått en gång i tiden av en elev. Eller en liten prydnadssak i porslin, med två tomtebarn och plats för två julgransljus i små gropar bredvid dem; det är bara det att ljusen aldrig ville stå upprätt, utan lutade utåt och jag var rädd för en olycka om de var tända. Men den har tillhört en kär gammal faster, så den måste bli kvar. På sextiotalet kunde man köpa tomtar som var gjorda i Tyskland och såg sådana ut också; de liknade trädgårdstomtar med kanske en blå mössa och ett grönt förkläde och ofta höll de i en kratta eller en lykta och var mycket avlägsna släktingar till den traditionella svenska jultomten. På de stora varuhusen ser man inga sådana figurer numera, utan i slutet av oktober möts man av arméer av tomtar i modern tappning; långa spetsiga figurer med fula ansikten. Man undrar hur någon i öster kan har drömt upp och tillverkat dessa ting; man undrar också, vem köper dem och varför? De ser vingliga ut och ramlar nog omkull bland skålarna med nötter och godis på bokhyllan. Tomtefar och tomtemor - lika stora som en kaffebryggare - får inte plats i lådan utan de får sitta på garderobens botten. Där är det som en liten stuga för dem och han ska sitta där med en skål gröt i knät medan tomtemor sitter och stickar fram till nästa jul. Wendy januari 2010