Flugfiskaren Du är en del av någon annans upplevelse . . . dessa ord möter mig när jag går ombord på Gotlandsfärjan, och det fortsätter med en påminnelse om att inte störa andra medresenärer. På sommaren när många turister besöker ön kan det vara på sin plats att förmana vissa grupper som kan föra mycket oväsen under de tre timmarna som överfarten tar. Men eftersom det var lågsäsong när vi åkte kunde vi njuta av en tyst och lugn resa till denna del av Sverige som känns så annorlunda än fastlandet. En dag åkte vi norrut för att se lite mer av ön, vi hade vägarna för oss själva, mötte knappt någon trafik. Till höger och vänster om vägen fanns bara ödemark, med låga förvridna tallar, inga granar och inte mycket lövskog. Eftersom det fortfarande bara var april så var vägkanterna färglösa, men på sommaren lär de vara fulla av ängsblommor, blåeld och röd vallmo, bland andra. Här och var en enslig stuga och ibland en lite större gård och fåren som heter 'lamm' även när de är fullvuxna gick och betade i det tidiga vårgräset. Vi svängde av huvudvägen och följde en mindre väg ner till en vik, där stod redan en bil på parkeringen intill stranden och vi stannade i närheten. Sedan fick vi syn på bilens ägare - han stod i vattnet, ungefär tio meter ut i havet, en liten mörk silhuett mot de kvällsgråa vågorna. Han fiskade med flugspö och klarade balansen så fint fast han stod på en stenig havsbotten med vattnet upp till låren. Han var nog inte medveten om att vi tittade på honom från avstånd, inte heller visste han att han var en del av vår upplevelse. Wendy april 2008